Fakta om mina 3 älsklings raser..

Tänkte skriva lite om mina absoluta favorit häst raser :)



Fjording ;
Under folkvandringstiden vandrade göter och svear från Öster
till Europa och Skandinavien. De hade med sig den tatariska,
också kallad ariska, hästen vilken acklimatiserade sig i Norden och bildade en ras.
Denna häst var en uthållig, förnöjsam, livlig och starkt byggd
ponnyaktig liten häst som med tiden genomgick olika typförändringar i olika provinser.

Rasen fortsatte att förändras, och olika ättlingar till den utvecklades
som den norska fjordhästen, den svenska klipparen,
Ölandshästen med dess varianter i södra och mellersta Sverige,
Färsingehästen i Skåne, den ursprungliga Dalbo- och värmlandshästen,
den norrländska fjällbyggdshästen, samt skogs- och utegångshästar.

Dessa fakta styrks utav fjordhästens uppenbara likhet med den asiatiska urvildhästen Przewalskii.
Liksom Przewalskii har fjordhästen kvar viltfärgerna, vilket den är ensam om bland tamhästraserna.


Huvudet ska vara för rasen typiskt, det vill säga litet och markerat, med platt och bred panna,
kort och gärna lite konkav nosrygg, stora uttrycksfulla ögon och korta lite lågt ansatta öron.
Huvudet ska vara väl ansatt på halsen.

Halsen bör eftersträva en smidig hals med god resning.
Den får inte vara för kraftig eller för lågt ansatt.
Underhals eller späcknacke är inte önskvärt.

Manken är ofta låg och rund men man eftersträvar att få den väl markerad.
Bogen önskas lagom liggande och med god muskulatur, då detta ger ett gott selläge.
Ryggen skall vara medellång, med god muskulatur och en stark länd.

Bröstet skall vara djupt och rymligt. Bålen skall vara väl sluten.
Korset skall vara långt och svagt sluttande, avrundat och med tillräcklig bredd.
Svansen skall vara väl ansatt.
Benen skall vara torra med väl markerade ledgångar och grova senor.
Underarm och skank skall vara väl muskelsatta och skenan kort och bred.
Man eftersträvar harmoni mellan ben och kroppsbyggnad i övrigt.
Hovarna skall vara medelstora, runda, starka och med en god hornkvalitet.

Rörelserna skall vara korrekta och vägvinnande med en god hasaktion.
Storleken på hästen bör vara sådan att den blir allsidigt användbar till
arbetskörning, nöjes- och tävlingskörning samt ridning.
Minimi- eller maximimått kan därför inte fastställas.
Karakteristiskt för rasen är klippt upprättstående man,
och lång pannlugg och svans som består av rakt tagel.
Ståndmanen skall helst vara utformad som ett spinnrockshjul.

Färgen är det mest kännetecknande för rasen.
Alla fjordingar är blacka, allt från den mörkaste till den ljusaste, vilka i ordningsföljd blir:
Mörkbrunblack (Mbrbl),
Brunblack (Brbl): Gulbrun päls, svart mittparti i man och svans.
Ljusbrunblack (Ljbrbl),
Rödblack (Rödbl), Gulbrun päls, rödbrunt mittparti i man och svans.
Musblack (Mbl), Grå päls, svart mittparti i man och svans.
Vitblack (Vitbl), Vit päls, svart mittparti i man och svans.
Vanligast är ljusbrunblack.

Endast mycket små vita tecken på huvudet är tillåtna hos fjordhästen.
Däremot har den flera andra, för rasen karakteristiska tecken.
Det mörka mittpartiet i man och svans är ett sådant, samt ålen,
en mörk rand längs hästens ryggrad, zebratecken på underarmar,
knän och haser och grepp, mörka tvärränder över manken.

Fjordhästen är en mycket användbar häst.
Den används till precis allt: i skogsbruket, jordbruket, som körhäst, ridskolehäst,
handikappridhäst, till dressyr, hoppning, travtävlingar, galopptävlingar och jaktritter.









Frieser ; Frieserhäst är en hästras som ursprungligen kommer från Nederländerna. Den har en mankhöjd på 150-170 centimeter (idelhöjden är 160-165 centimeter) och är alltid svart, utan några tecken.

Den används för ridning och körning samt i cirkusmanegen. Rasen har fått sitt namn efter Friesland som ligger i norra Nederländerna.

Frieserhäste har utvecklats i Friesland i Nederländerna i över 2000 år med sina rötter i den primitiva Skogshästen. Den romerska historieskrivaren Tacitus (55-120 e Kr) beskrev den frisiska hästen som en hästras med urgamla anor och dess värde som stark arbetshäst. Men Tacitus beskrev även rasen som ovanligt ful. Under ca 1000 år utvecklade man Frieserhästen för att den skulle få vackrare drag då den användes av både frisiska och tyska korsriddare. Rasen förbättrades ytterligare under korstågen med inblandningen av de ökenhästar man tog som krigsbyte. Även blod från Spansk häst blandades in i Frieserhästen under Frihetskriget (1572-1648) då Spanien ockuperade Nederländerna.

Friesern användes efter mitten av 1600talet som jordbrukshäst och körhäst då rasen i genomsnitt var mycket mindre än de flesta andra länders stridshästar. Men rasen blev populär under utvecklingen av många andra europeiska hästar t ex Württembergaren och Oldenburgaren i Tyskland. Även den norska Dölehästen utvecklades ur Frieserhästen när holländska sjöfarare och handelsmän reste runt i Europa för att sälja tyger, boskap, svärd och även hästar. Många ponnyraser från Storbritannien bland annat Fellponny, Dalesponny och den utdöda rasen Old English Black förbättrades med hjälp av den svarta friesern vilket syns tydligt i Fellponnyn. Friesern är även en direkt förfader till Shirehästen.

Trots att hästen var vida populär under 1700- och 1800talet så var rasen nästan utdöd i början av 1900talet. Stamboken Friesch Paarden Stamboek startades 1879 för rasen men travintresset hade exploderat i Europa och rasen nästan utavlades helt i snabbare raser för att öka snabbheten och få fram travhästar. År 1913 fanns bara 3 renrasiga registrerade Frieserhingstar i Friesland. Rasen räddades under Andra världskriget då bristen på fordon och drivmedel tvingade holländarna att gå tillbaka till hästar och kärror. Rasen avlades snabbt upp och redan 1954 fick det nybildade rassällskapet titeln "kungligt".

Den moderna frieserhästen utmärks av att den alltid är svart och har riktigt tjock och ofta vågig och fin man och svans. Hovskägg på benen är vanligt. Rasen har ett ganska långt huvud med korta öron men med en pigg och vänlig blick.

Rasen är pigg med mycket framåtanda och är dessutom lättlärd vilket har gjort rasen väldigt populär som dressyrhäst och cirkushäst. Frieserhästar som korsats med fullblodshästar har visat sig vara utmärkta tävlingshästar och ända sedan 1986 har det blivit en vanlig syn att se ett fyrspann med Frieserhästar som drar en vagn utanför Harrods varuhus i London.

Rasen är idag oerhört populär då de frisiska hästarna räknas som några av världens vackraste hästar med kunglig status.

Dom har endast färgen svart.







Varmblod ; Den första impulsen till att föda upp snabbtravande vagnshästar utformades genom improviserade löpningar på städernas gator vid mitten av sjuttonhundratalet fram till artonhundratalet.Stamfader till rasen är den engelska fullblodshingsten Messenger, född år 1780, som importerades till USA år 1788. Messenger har direkt eller indirekt genom sina ättlingar fått ett mycket stort inflytande på rasen. En annan häst som bidragit till uppkomsten och utvecklingen av rasen var norfolkhingsten Bellfounder, född år l817. Han importerades till USA år 1822 för att tillföra travaraveln nytt blod för att undvika för mycket inavel.
Travarloppen och travaraveln organiserades i början av 1870-talet. År 1871 bildades "National Trotting Association". och år 1887 grundades "American Trotting Association". Dessa sammanfattades sedan år 1938 i "United States Trotting Association". Den officiella stamboken upprättades år 1871 och den heter "Standard Bred Sires and Dams".

Fransk travare till skillnad från i Amerika, avlade franska uppfödare fram en häst som gillade långa distanser, arbetsamma banor och som också fungerade att rida trav på - monté. Idag behärskar dock den franska travaren också att springa fort över kortare distanser. Den franska travaren är ofta lite tyngre och robustare än den amerikanska. Det sägs att franska uppfödare tyckte att hästens utseende var lite viktigare än vad de amerikanska gjorde - där ju snabbheten sattes främst. Den franska travaveln har bara vid några få tillfällen tillåtit att det korsats in amerikanskt travarblod. Sådana korsningar har ofta tävlat mycket bra.


Travare kan se väldigt olika ut. De vanligaste färgerna är svart, brun och fux, men det förekommer också skimmel. Travarna är mellan 155 cm och 170 cm hög vid manken. Huvudet ska vara välproportionerat, men profilen och öronlängden kan variera ganska mycket. Halsen ska vara lång och den är för det mesta ganska smal. Benen ska vara långa och starka. Bringan ska vara bred och muskulös, svansen ska vara väl (ganska högt) ansad. Det svenska varmblodet är väl känt för sin gång som kallas "schwedengang".


Rasen används främst inom travsport, men kan även användas inom andra grenar. Efter pensionering från travet används de flesta som ridhästar, och kan också användas vid westernridning. En del fortsätter att köra och det finns faktiskt de som deltagit i fyrspannskörning på internationell nivå.






Nu har ni fått lite fakta om mina 3 älsklingsraser.. :)
Hoppas ni är nöjda ;D..SKriv gärna kommentarer tar emot all kritik :)





PUSS / V





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0